hej :)

kärlek. vad är det egentligen? inte något jag har känt iallafall. 

kärlek kan vara ett monster, känslokallt, hemskt, jobbigt, oroligt och aaastråkigt. det kan också vara det bästa som finns- romantiskt, roligt, mysigt och avslappnat.

men jag har aldrig känt på det, att liksom hitta sin andra pusselbit, den man inte kan slita sig ifrån och som man saknar dygnet runt. u know, varför försöka hitta någon när det ändå inte funkar så. är det slumpen som avgör när eller om man hittar sin andra hälft? eller är det upp till mig? just nu så orkar jag inte bry mig om kärleken någonsin kommer finna mig. men kan inte låta bli att fundera runt det. jag menar, alla som har flickvän/pojkvän ser jämt så sjukt glada och avslappnade ut med varandra. dom ser ut att kunna sitta där brevid sin kille/tjej resten av livet. och jag kan inte förstå det känslan. men jo visst, klart jag känt att det finns killar som borde kunnat funka. och nä, inte bara det. utan jag har verkligen saknat och tänkt på denna personen dygnet runt en tid, men när man väl är påväg att få det att funka. så är man oönskad. därför känns det inte som om kärleken kommer nå just mig, den har liksom glömt mig.

men vet ni va? jag antar att det blir dags för mig någon dag också. jag vet bara inte när.

jag menar inte deppsnack nu då, hihihihihihi. men vill ni slänga in ett inlägg om hur R I K T I G kärlek känns? är så sjukt taggad att få höra.

ha det! /n